Lycka???
Vad är egentligen lycka?
Lycka för mig vet jag inte riktigt helt. Jag har ett hem, en man och fyra härliga barn. Vad mer kan man önska, kan man fråga sig. Jag vet inte hur det ska gå till... Känns som något fattas, men vet inte vad.
Håller på med ett projektarbete i plugget som handlar om kvinnoidéalet. Det är intressant då man får lära sig så mycket. Men det ska ju vara en protest i det oxå. Det är svårt att få till det tycker jag.
Hur protesterar man mot det egentligen?
Visar sig naken för en fotograf som lite halvt motvilligt tar bilder?
Springer neck i skogen eller på gatan?
Hoppar hage i underkläder och visar sin fåriga mage efter förlossningar?
Struntar i att raka benen?
Vad är egentligen en protest mot kvinnoidéalet?
Jag kan säkert komma på något bättre än vad jag gjort, men det är svårt. Detta skolarbetet tär nästan på mig. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få det riktigt bra.
Det ska redovisas på torsdag. Det gör mig smått nervös, och smått grinig... Jag får verkligen kämpa för att hålla det inom mig...
Jag känner mig konstig plötsligt när olustigheten sköljer över mig. Ska jag våga? Ska jag våga ta steget att presentera detta arbete?
Jag känner att jag är tvungen till det. Jag lär ha dessa betyg för att komma någon vart i livet. Men det känns inte som det leder mig i den riktning som mitt mål säger. Jag bara vill blunda. Nypa mig i armen och hoppas på att det hela är en ond mardröm som jag ska vakna upp ifrån. Jag har inte så mycket till övers för mig själv just nu. Jag önskar bara att det hela kunde få ett slut snart. Ett avslut så jag kan börja med nästa projekt....
Jag stänger in mig i mitt inre och låtsas som det regnar. Jag önskar att någon kunde se mig. Rycka tag i mig och säga. Det kommer att gå bra. Du är stark, modig och envis nog att klara att genomföra detta. Du kommer att klara det. Tro mig.
Men det är bara en ekande önsketanke i mitt huvud. Så klart är det ingen som gör det. Så klart får jag kämpa vidare med detta. Så klart ska jag genomföra det även om det smärtar.
Livet går vidare. Fotografera något å känn dig nöjd. Pyttsan.
Nej, nu lär jag sluta klaga på allt å se till å få något gjort.
Ha det gott folk.
Lycka för mig vet jag inte riktigt helt. Jag har ett hem, en man och fyra härliga barn. Vad mer kan man önska, kan man fråga sig. Jag vet inte hur det ska gå till... Känns som något fattas, men vet inte vad.
Håller på med ett projektarbete i plugget som handlar om kvinnoidéalet. Det är intressant då man får lära sig så mycket. Men det ska ju vara en protest i det oxå. Det är svårt att få till det tycker jag.
Hur protesterar man mot det egentligen?
Visar sig naken för en fotograf som lite halvt motvilligt tar bilder?
Springer neck i skogen eller på gatan?
Hoppar hage i underkläder och visar sin fåriga mage efter förlossningar?
Struntar i att raka benen?
Vad är egentligen en protest mot kvinnoidéalet?
Jag kan säkert komma på något bättre än vad jag gjort, men det är svårt. Detta skolarbetet tär nästan på mig. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få det riktigt bra.
Det ska redovisas på torsdag. Det gör mig smått nervös, och smått grinig... Jag får verkligen kämpa för att hålla det inom mig...
Jag känner mig konstig plötsligt när olustigheten sköljer över mig. Ska jag våga? Ska jag våga ta steget att presentera detta arbete?
Jag känner att jag är tvungen till det. Jag lär ha dessa betyg för att komma någon vart i livet. Men det känns inte som det leder mig i den riktning som mitt mål säger. Jag bara vill blunda. Nypa mig i armen och hoppas på att det hela är en ond mardröm som jag ska vakna upp ifrån. Jag har inte så mycket till övers för mig själv just nu. Jag önskar bara att det hela kunde få ett slut snart. Ett avslut så jag kan börja med nästa projekt....
Jag stänger in mig i mitt inre och låtsas som det regnar. Jag önskar att någon kunde se mig. Rycka tag i mig och säga. Det kommer att gå bra. Du är stark, modig och envis nog att klara att genomföra detta. Du kommer att klara det. Tro mig.
Men det är bara en ekande önsketanke i mitt huvud. Så klart är det ingen som gör det. Så klart får jag kämpa vidare med detta. Så klart ska jag genomföra det även om det smärtar.
Livet går vidare. Fotografera något å känn dig nöjd. Pyttsan.
Nej, nu lär jag sluta klaga på allt å se till å få något gjort.
Ha det gott folk.
Kommentarer
Trackback
